Jag heter Rebecca och är här som medlem av JIPF, Judar för Israelisk-Palestinsk fred. Vi är en organisation av svenska judar som sedan 1982 verkat för en rättvis fred för både palestinier och israeler, genom att sprida information och förståelse, och påverka opinionen, andra i vår judiska gemenskap och politiker
Varje försonings- och fredsprocess måste ta sin början i erkännande och hågkomst av det parterna blivit utsatta för. Därför är förnekandet av Nakba inte bara en förfalskad historieskrivning utan en upprepning av de övergrepp som begicks i samband med Israels grundande.
Förnekandet är aktivt och systematiskt och är sedan 2011 inskrivet i Israelisk lag. Nakbalagen förbjuder inte själva begreppet Al-Nakbah, katastrofen, men förbjuder alla organisationer eller verksamheter med statlig finansiering att koppla samman 15e maj och dagen för Israels grundande, med sorg och ansvarsutkrävande.
Det här förnekar inte bara lidandet hos de som förlorat sitt hem, sitt land och sitt liv under fördrivningen, men gör det de facto omöjligt för organisationer att exempelvis berätta om Nakbah i skolor eller utställningar utan att förlora sin finansiering. Det gör det extra viktigt för oss, som kan, att prata om det, läsa om det, se utställningar och ta del av vittnesmål och minnen.
Israels styrande politiker har investerat mycket i att ingen ska tänka på dagarna i mitten av maj 2024 som något annat än Israels nationaldag och möjligtvis eurovision – och framförallt inte kopplas samman med vad som fortfarande händer nu, idag.
Men när hämnd skulle utkrävas på Gaza-borna efter Hamas övergrepp den 7 oktober var det flera företrädare för den israeliska regeringen som själva använde begreppet när de utlovade en ny Nakba för Gazaborna. De har inte glömt.
Sorg och ansvar kan inte lagstiftas bort. De palestinier som fördrevs i Nakban och deras ättlingar som lever i Nakban har rätt till förtvivlan och upprättelse, framförallt har de rätt till erkännande. Inga kompensationer eller tillrättaläggande kan utplåna konsekvenserna av begångna folkrättsbrott men utan erkännande kan ingen försoning vara möjlig.
Men förutsättningen är främst att brottet måste upphöra. Nakban är inte bara historia utan en pågående händelse. I Gaza där människors liv, hem och framtid nu sprängs sönder, där skapad hungersnöd och epidemier leder till ett enormt lidande.
På västbanken och i Östra Jerusalem där det statsunderstödda bosättarvåldet och den officiella ockupationspolitiken under många år stegvis berövat palestinier bostad, land, ekonomiska resurser, trygghet, framtidsutsikter och förhoppningar.
Israels regering och allierade utmålar gärna att de utökar och upprätthåller ockupation och krig för alla judars skull, det är inte sant. Vi har alltid funnits, och vi blir allt fler, som verkar för upprättelse för det palestinska folket och en rättvis fred, som säger stopp för den pågående Nakban!
Som säger att detta inte är i vårt namn
Vi vill bygga broar och riva murar. För fred och frihet, människorätt och demokrati – för alla mellan havet och floden.
/Framfört av JIPFs medlem Rebecca, framfört under minnesgudstjänst för Nakban i missionskyrkan Uppsala.