Efter en artikel på SVT Opinion fick Jonatan Stanczak, en av de drivande bakom Frihetsteatern i Jenin och tidigare styrelseledamot för JIPF, ett svar från Israels Sverigeambassadör. Detta besvarade han 11 augusti med att ytterligare uttrycka hur Israel idag de facto är en apartheidstat, och hur det är försvararna av detta system som är de egentliga fienderna till Israel – inte vi som vill ha ett demokratiskt Israel som kan finnas även i framtiden.
När ni i Israels propagandaapparat försöker legitimera sommarens massaker av närmare 2000 människor i Gaza, varav ungefär 400 barn, och dessutom beskylla deras död på den svagare parten – det vill säga palestinierna själva – gör ni Israel en stor björntjänst”, skriver Jonatan Stanczak.
Isaac, jag vill tacka för ditt personliga brev och för att du delar mitt hopp om fred och försoning. Men där går våra åsikter isär.
Efter att min debattartikel publicerades på SVT Opinon besvarade jag läsarfrågor. En fråga gällde om jag stödjer en enstats- eller tvåstatslösning.
Jag svarade att det i dag mellan Medelhavet och Jordanfloden redan finns en stat. Den staten heter Israel och Israel kontrollerar området fullständigt; gränserna, vattnet, luftrummet, etern, ekonomin och så vidare.
På detta lilla område råder dock två olika lagsystem. En civil lag för alla judiska israeler och för en minoritet av palestinierna, det vill säga de som har israeliskt medborgarskap. Detta lagsystem kan på många sätt anses vara legitimt för en demokratisk rättsstat.
Det andra lagsystemet är militärlagar som gäller för den stora majoriteten av palestinierna och är på alla sätt odemokratiskt och rasistiskt.
Det faktum att det råder två olika lagsystem för två olika folk anser jag är apartheid, av världssamfundet definierat som ett brott mot mänskligheten.
Israel är i själva verket inte en demokrati, det är en etnokrati.
De demokratiska rättigheterna är olika, beroende av etniskt ursprung.
Visst har Israelfler demokratiska inslag än till exempel Saudiarabien. Men just eftersom Israel anser sig vara en demokrati och ges tillträde till demokratins finrum med alla ekonomiska fördelar som det innebär, ställer vi också högre krav på Israel.
Jag är inte anti-israel, jag anser tvärtom att alla som stödjer Israels nuvarande självmordspolitik är anti-israeler, inklusive du, Isaac.
Jag tror på icke-våldoch därför uppmanar jag till bojkotter, desinvesteringar och sanktioner mot Israel med syftet att befolkningen ska vakna upp och inse att det inte går att förtrycka ett annat folk i över ett halvt sekel utan att det får konsekvenser.
Ett känt citat från Nelson Mandela belyser detta:
”I am not truly free if I am taking away someone else’s freedom, just as surely as I am not free when my freedom is taken from me.”
Jag tror att alla vi som är israeliska medborgare kan lära oss mycket av dessa ord.
Isaac, när du och dina kollegor i Israels propagandaapparat försöker legitimera sommarens massaker av närmare 2000 människor i Gaza, varav ungefär 400 barn, och dessutom beskylla deras död på den svagare parten – det vill säga palestinierna själva – gör ni Israel en stor björntjänst.
Det som behövs är ett israeliskt ansvarstagande för över 65 år av ockupation, förtryck och förödmjukelse av det palestinska folket. Glöm inte att hat föder hat, respekt och medmänsklighet föder respekt och medmänsklighet.
Jag hoppas också att du ska arbeta för att Israel tar ansvar för det oomtvistade faktum att 800 000 palestinier fördrevs från sitt hemland 1948, och att Israel sedan dess har fråntagit dessa människor rätten att återvända.
Du och den regering du företräder har två val.
Antingen ger ni palestinierna en egen stat på de återstående 22 procent av det historiska Palestina, det vill säga det som betecknas som Västbanken och Gaza, eller så tilldelar ni de palestinier som idag lever under israelisk ockupation samma rättigheter som resten av befolkningen, det vill säga det som Mandela så populärt betecknade som ”en människa, en röst”.
Jag tackar för din inbjudan till den israeliska ambassaden i Stockholm, jag ser också fram emot att få träffa dig. Jag vill dock hellre bjuda dig till Frihetsteatern i Jenin. Jag kan där visa dig hur samlevnad ser ut i praktiken, inte i tomma ord.
Utan frihet, ingen fred. Det är vår förebild Arna Mer Khamis kanske mest kända ord. En modig israelisk-judisk kvinna som gjorde samma resa som mig och grundade vad som senare kom att bli Frihetsteatern.
Den version av fred som du och andra israeliska företrädare talar om inkluderar inte frihet.
Tyvärr kan inte fred uppnås utan frihet.
Därför ser jag fram emot att visa dig hur vi på Frihetsteatern genom kulturellt motstånd kämpar för frihet, en frihet som i långa loppet leder fram till rättvis fred.