Efter att Israels utrikesminister Avigdor Lieberman på DN Debatt hävdat att ett svenskt erkännande av Palestina förvärrar konflikten, gick JIPFs Olle Katz och Ilan Cohen i replik till försvar för den nya svenska regeringens ställningstagande.
Vi välkomnar ett svenskt erkännande av Palestina. Det är vår övertygelse att den allt mer genomgripande annekteringen av palestinsk mark på Västbanken och de allt våldsammare krigen i stället för att bereda vägen för fred utgör ett långsiktigt hot mot statens Israels framtid och överlevnad. Vi ser alltså en annan hotbild för Israel än Liberman och Netanyahu, skriver Ilan Cohen och Olle Katz, talespersoner för Judar för israelisk-palestinsk fred.
För över 30 år sedan var vi en grupp svenska judar som bildade en förening för israelsk-palestinsk fred (JIPF). Vårt viktigaste mål har sedan dess varit en tvåstatslösning utgående från 1967 års gränser. Vi har både avvisat tanken ”Right or wrong – it is our country” och tron på att det på kort sikt är möjligt att skapa en binationell stat för båda de två folk som i över ett sekel slagits om det historiska Palestina. En lösning av konflikten kräver att vi ser och relaterar till både den palestinska Nakban (fördrivningen av palestinierna) och att vi judar var det hårdast drabbade offret för Shoa (Förintelsen).
Det är en oförskämdhet när Liberman påstår att utspelet om ett erkännande är motiverat av snöd svensk inrikespolitik. Sveriges engagemang för Israel har varit starkt ända sedan omröstningen i FN för snart sju decennier sedan. Sveriges röst i världen har försvagats under senare år, men erkännandet nu anknyter till en tradition där Sverige ofta talat för den svagare parten i ”asymmetriska konflikter”. Syftet har så vitt vi tolkat det inte varit att ”döma i konflikterna” utan att bana väg för förhandlingslösningar.
Det är vår övertygelse att den allt mera genomgripande annekteringen av palestinsk mark på Västbanken och de allt våldsammare krigen i stället för att bereda vägen för fred utgör ett långsiktigt hot mot statens Israels framtid och överlevnad.
Vi ser alltså en annan hotbild för Israel än Liberman och Netanyahu. I motsats till vad de – åtminstone utåt – hävdar, vill vi påminna om att Israel i dag har en av världens starkaste arméer samt militärt och ekonomiskt har stöd av världens enda supermakt.
När Israel med alla medel undergrävde förutsättningarna för de förhandlingsinställda bland palestinierna blev följden att det var de muslimska fundamentalisterna som vann mark.
Att vi i JIPF fokuserat på israelskt övervåld och israelska missgrepp betyder inte att vi bortser från andra konflikter i vår mörka tid eller kränkningar mot våra judiska systrar. Blott att vår ”närhet” till Israel motiverar oss att särskilt syna Israels roll.
Hotet mot Israel finns på lång sikt. För varje gång som det internationella samfundet – Israel inräknat – misslyckas med att ge stöd åt sköra demokratiska krafter försvagas det skydd som den militär överlägsenhet ger. Än en gång har vi påmints om detta efter den arabiska vårens krossande.
Vi kan i dag se ett skräckscenario rycka närmare: En värld präglad av förakt för svaghet, universalism och mångfald. En värld där blott få står ut med tanken att ”Gud har 99 namn”. En sådan värld är ett existentiellt hot både mot Israel och judisk etik.
Hellre än att kasta glåpord mot Israels verkliga vänner borde Liberman och hans spökskrivare lyssna på till exempel Alon Liel och Michael Marmur: Alon Liel, före detta israelsk ambassadör, hade detta att säga till de svenskar som kallat Löfvens beslut förhastat: ”Förhastat? På vilken planet lever de? Tvärtom, spelet är nästan förlorat. Bosättningarna sprider sig med rekordfart och bägge parter i konflikten har deklarerat att de inte vill förhandla just nu. Bara resoluta initiativ utifrån kan rubba dödläget. Om Sverige kan dra med sig EU så kommer USA att följa efter, som i Sydafrikafrågan på 1980-talet. Först då går det att tvinga parterna att förhandla.” (DN den 5 oktober).
Rabbi Michael Marmur sade nyligen vid en gudstjänst i Sydafrika: … ≈ ”jag drömmer om den dag då vi kommit till insikt om att extremism bekämpas bäst av de krafter som står för besinning och att den judiska staten kommer leva upp till de bästa av sina värden först när det palestinska folkets rättigheter erkänns”. (Utdraget, förkortat och översatt från artikel den 2 september.)
Vi i JIPF välkomnarett svenskt erkännande av Palestina och hoppas att svenska media tar sig tid att ge ordentlig luft även åt oss som tror att Israels framtid bara kan säkras om landet väljer en annan väg än dagens (själv-)destruktiva.
Ilan Cohen
Olle Katz
Talespersoner för Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF)
(Ursprungligen publicerad i DN)