Det finns en avsaknad av palestinskt ansvar
Replik från Lars Adaktusson (KD) om krav på sanktioner från EU mot Israel
REPLIK. i juni 2012 skrev den tidigare socialdemokratiske ministern Pierre Schori om hur han umgås och äter middag med företrädare för Hamas.
Tillsammans med övriga gräddan av svensk Israelfientlighet tar samme Schori nu till orda med krav på EU-sanktioner mot Mellanösterns enda demokrati.
I artikeln behandlas tvåstatslösningens framtid, ett i sig väsentligt ämne som förtjänar diskussion och analys. Skrapar man på ytan visar det sig nämligen att det finns vitt skilda uppfattningar om vad en tvåstatslösning innebär såväl principiellt som i praktiken.
När FN röstade igenom resolution 181 i november 1947 var det bildandet av en arabisk och en judisk stat som avsågs. Detta avvisades med kraft av arabvärldens autokratier som därefter startat ett antal krig i syfte att utplåna Israel och det judiska folket.
Den välrenommerade historikern Benny Morris visar i sin senaste bok, ”One state, two states”, att den arabiska sidan i själva verket aldrig accepterat den tvåstatslösning som FN beslutat om.
Den retoriska figuren med två stater används, men att den ena staten ska vara judisk har aldrig erkänts. Mahmoud Abbas konstaterar att Israel existerar, men säger nej till allt som innebär att det i framtiden ska finnas en judisk stat.
Det är mot den bakgrunden som palestiniernas nej till alla de fredsavtal som lagts fram genom åren ska ses. Till exempel i Camp David år 2000 när det föreslagna avtalet skulle ge den palestinska sidan en självständig stat bestående av i stort sett hela Västbanken och med östra Jerusalem som huvudstad.
I sin nyutkomna bok, ”Israel & hennes fiender”, ställer författaren Bengt G Nilsson den relevanta frågan om omvärlden genom att betrakta palestinierna som en hjälplös klient förstört möjligheterna till en statsbildning.
Genom att se verkligheten med det han kallar gerillaromantiska glasögon har det blivit accepterat att palestinska ledare i sak aldrig vidtagit de åtgärder som krävs för att en stat ska kunna bildas och fungera.
Denna avsaknad av palestinskt ansvar innebär de facto att en trovärdig förhandlingspart under lång tid saknats. I kölvattnen av ett havererat ledarskap, korruption och terrorstöd har följt politiska krav på att hantera konflikten ensidigt och som just nu i Israel; initiativ för att annektera delar av Västbanken.
Sättet att möta detta är inte sanktioner, utan dialog utifrån den centrala principen att långsiktigt hållbara gränser fastställs i direkta förhandlingar mellan parterna.
Få sammanhang tycks göra Pierre Schori och hans meddebattörer mer upprymda än dem där det ropas på sanktioner, protester och bojkotter riktade mot Israel. Från den antisemitiska BDS-rörelsen till provokatörerna i Ship to Gaza och kraven på EU-sanktioner löper en röd tråd av fientlighet mot Israel.
Nu heter det att Ryssland sanktionerades efter annekteringen av Krim och att Israel därför ska behandlas ”på motsvarande sätt”. Putins auktoritära Ryssland blir alltså jämförbart med Israel.
Så relativiseras demokratin, medan man äter middag med Hamas.
Lars Adaktusson, Utrikespolitisk talesperson (KD)
Det är ett svek mot folkrätten, Adaktusson
Slutreplik om krav på sanktioner från EU mot Israel
SLUTREPLIK. Ur en blind tillit till en stat, kommer sällan något gott.
När Lars Adaktusson den 9 maj på Aftonbladet Debatt försvarar Israels övergrepp, inklusive den annektering av Västbanken som planeras till den 1 juli, sällar han sig till dem i historien som svikit både demokrati och folkrätt.
Palestinierna blir med Israels agerande ett folk berövade sina mänskliga och medborgerliga rättigheter. På samma landområde finns då två folk, det ena med rättigheter, det andra utan. Det är ett brott mot mänskligheten.
Den enda adekvata reaktionen från Europeiska Unionen är sanktioner jämte handels- och rörelserestriktioner.
Ett konsekvent bemötande i förhållande till folkrätten förtjänar både Ryssland och Israel. Ryssland på grund av annekteringen av Krim. Israel på grundval av en annektering av Västbanken.
Olle Katz, ordförande, Judar för Israelisk Palestinsk Fred, JIPF
Staffan Granér, Judar för Israelisk Palestinsk Fred, JIPF
Anna Karin Hammar, Kairos Palestina – Sverige
Lena Lönnqvist, Kairos Palestina – Sverige
Marita Ulvskog, fd vice ordf i EU Parlamentets Palestinadelegation, ordförande i Palmecentret
Pierre Schori, fd statsråd och FN ambassadör
Anna Wester, ordförande, Palestinagrupperna i Sverige
Kenneth Kimming, ordförande, Sabeels vänner i Sverige
Evert Svensson, Svenska Palestinakommittén, riksdagsledamot